Turist

Igår turistade jag. Ok, jag har inga illusioner, i de allra flesta avseenden är jag en turist i det här landet. Jag ser definitivt ut som en, väskan på magen (tar inga risker med den numera) och kameran i hand. Hittills hade jag inte besökt något riktigt turistmål, men igår var det alltså dags. En rätt bra bit utanför Kunming finns ett vackert naturområde kallat "Stone Forrest". Namnet är beskrivande och området består av höga kalkstensformationer som liknar en förstenad skog. Jag åkte dit själv och tänkte mig att jag skulle vandra runt lite planlöst, ta lite bilder och kanske sätta mig ner på en lugn plats för att skissa lite. Så blev det inte.

På bussen träffade jag nämligen Bamboo (heter något annat på kinesiska men jag minns som vanligt inte vad) en nittonårig musikstudent med Guzheng (Traditionellt kinesiskt instrument som låter lite som en harpa men ser mer ut som en nyckelharpa) som huvudinstrument. Hon reste också själv och frågade om vi skulle slå följe. Visst sa jag.

Det visade sig att Bamboo gillade att göra olika poser framför saker och ta kort.

Så det gjorde vi:

ett hjärta...

med en guide framför world heritage märkningen. Glömde göra segertecknet som enligt Bamboo betyder att man är lite tokig.

Efter ett tag föreslog hon att vi för enkelhetens skull skulle byta kamera så att jag kunde ta kort på henne med hennes kamera och hon kunde ta kort på mig med min kamera. Superpraktiskt. Men jag var tråkig och tänkte att jag ville ta kort på andra saker också, så jag sa nej. Men jag assisterade såklart gärna och tog kort på henne med hennes kamera på allehanda platser.

Efter ett tag lyckades vi ta oss loss från den stora högen av turister (beväpnade med paraplyer  och selfipinnar) och hittade en öde del av stenskogen där vi med nöd och näppe undvek att gå vilse. Vi följde stigar som ledde oss utmed stentrappor huggna direkt i berget, genom grottor och över höga stenstoder. Väldigt vackert, men varmt och uttröttande. När vi till slut hittade tillbaka till utgången och bestämt oss för att det var för dyrt att betala de motsvarande 30 kronorna för den 3km långa bussfärden till busshållplatsen (motsvarande bussresa i Kunming skulle kosta 3 kr, jag börjar bli snål) bestämde sig Bamboo för att lätta upp stämningen genom att spela Beyonce på mobilen och högt sjunga med. Inga konstigheter. Rätt bra röst hade hon också.

Lite bilder:

I Kunming där det kan växla snabbt mellan brännande sol och regn har alla alltid ett paraply med sig.

Fler paraplyn på en bro.

Stenskogen. Det är också vad det står på stenen. Det första tecknet är ett av de få jag kan. Det består av två trädtecken, två träd = en skog. Jag utgår från att det andra tecknet betyder sten.

Från andra hållet. Observera färgklicken av människor.

Kvinna med paraplypose.

Stentrappa


En typiskt dålig dag

Igår var en bra dag. Jag var på TCG Nordica nästan hela dagen och fick komma med olika förslag och råd inför renoveringen de kommer att genomgå under en månad framöver. Kul att kunna vara till hjälp (om man inte kan laga en vattenläcka eftersom rören är någon annans kan man lösa det genom att plantera en växt under. Självbevattning kallas det). På eftermiddagen dracks det te med Lei Yan (en otroligt fascinerande kinesisk konstnärinna som spenderat 30 år i militären som propagandakonstnär) och en ung amerikansk konststuderande. På kvällen marknad med Julia från galleriet följt av god middag med hennes föräldrar. Som sagt, en bra dag.

Idag var istället en mycket dålig dag. Mina planer var storslagna. Jag tänkte bege mig ut på en fotoexkursion i de södra förorterna för att samla material till en idé jag har. Istället började den med en krånglande mage, något jag hittills varit förskonad ifrån trots ovan bakterieflora. När jag till slut ansåg läget vara tillräckligt stabilt tog jag mig till mitt favoritdumplingställe för att få i mig lite mat. Jag nickade igenkännande till personalen som snabbt la in en beställning på det vanliga (dvs bilden längst till höger) Jag kände mig som att jag hade koll, näst intill en inföding. Det var mitt i lunchruschen och det var tjockt i lokalen, men jag satte mig vid ett ledigt smalt bord vid fönstret och tog fram en bok ur väskan, som jag sedan ställde på golvet. Frid och fröjd. Jag doppade mina fettdrypande stekta dumplings i sojavitlökssåsen och åt med förvånansvärt god aptit.

Det var när det var dags att gå som jag frös till is och hjärtat stannade i kroppen. Väskan? Var är väskan? Borta!

Som ett fån stirrade jag på golvet där den stått som om jag sett fel. Tittade runt i lokalen och funderade på om jag ställt den någon annanstans? Jag gick fram till personalen och lyckades gestikulera fram att min väska blivit stulen. Till slut hade jag en rätt imponerande liten publik. En tjej gick fram till övervakningsskärmen, hittade kameran som varit riktad mot mig och spolade tillbaka tiden. Där satt dåtids-Julia och mumsade i godan ro.  Bakom mig vid ett bord satt en man i vit skjorta och svarta byxor och pratade i telefon. Han såg ut som någon på lunchrast från ett kontorsjobb. Han åt inget, såg nervös ut och sneglade ibland åt mitt håll. Ibland reste han på sig, pratade i telefon och tog nåt trevande steg åt mitt håll, för att genast sätta sig igen när någon annan gäst kom för nära. Det här upprepades tre, fyra gånger innan han slutligen gjorde stöten. Böjde sig ner, tog väskan och gick snabbt ut. Jag mumsade vidare.

Alla i personalen stod som klistrade vid dramat som utspelade sig på skärmen. Jag var lika fascinerad jag, men samtidigt skräckslagen. Jaha, nu då? I väskan fanns, förutom plånboken, nycklarna till lägenheten. Där fanns också min telefon. Med numren till alla kontakter i Kina. Visitkorten till Nordica var också borta. Jag var ensam, omgiven av folk jag inte kunde prata med. Till slut förbarmade sig en matgäst som kunde lite engelska över mig och hjälpte mig att googla efter numret till någon på galleriet. Inget svar. Personalen ringde polisen som dök upp på fem minuter. Till slut fick jag tag på Julia som kunde tolka åt poliserna via högtalartelefon. Jag lämnade min rapport och fick åka polisbil till stationen för att få en kopia på anmälan. Där kom en annan hjältinna från Nordica till undsättning, E-May som hjälpte mig att fylla i en massa papper och sätta röda tumavtryck på de rätta ställena (blev rätt snyggt)

Som tur var fanns det extranycklar till lägenheten, kortet har spärrats och det kunde ha varit värre. Men man känner sig rätt dum.

Nu ska jag gå och se om jag kan få någon att bryta upp låset på cykeln åt mig...

För att avsluta med en gladare ton, en detalj från utkastet till mitt första mönster här:

Baserat på knesiskt torgliv. Squaredancing.

Edit:

Lägger till en bild jag fick skickat till mig från E-May. Det är bra när man kan se det skrattretande i situationen.




Kina!

För ungefär två månader sedan upptäckte jag att jag hade fått ett missat samtal. Efter en snabb googling (man vill ju inte ringa upp telefonförsäljare) såg jag att samtalet kom från Västra Götalands Kulturnämnd. Jag ringde upp, samtidigt som hjärtat började att banka lite extra hårt. Inte kunde det väl vara...?
En vänlig röst (Dan Fröberg) berättade glatt i andra änden: "Det blir du som åker till Kina i sommar!" Jag hade fått ett stipendium jag nästan glömt bort att jag sökt. Sommaren var räddad. Det var bara att börja packa.

Här sitter jag alltså nu, på en balkong i Kunming i Yunnanprovinsen i södra Kina. I två månader är jag gästkonstnär hos TCG-Nordica, ett lokalt galleri som Västra Götaland har haft samarbete med i 7 år (tror jag). Det är rätt overkligt och ganska härligt. Min ambition är att använda tiden till att producera mönster som blir till ett porträtt av staden.

Den här sidan kommer jag att använda som projekt/resedagbok, ett verktyg för att samla tankarna och hålla lite ordning i kaoset. Det tog en liten stund att få igång internet i lägenheten (en sladd var ur, hoppsan!) och efter lite brottande med den kinesiska internetcensuren får det här även bli min Instagram-ventil.

Efter nitton timmars resa, Göteborg-Stockholm-Bangkok-Kunming, möttes jag på flygplatsen av två glada människor med mitt namn på en skylt i händerna. De såg frågande på mig, kunde det vara hon? Det hade de inte behövt tveka, jag var den enda västerlänningen på planet och i knallröd jacka och ett blont huvud högre än alla andra smälte jag inte direkt in i mängden. Jag hade till och med fått en ny plats på planet av flygplatspersonalen: "much better place, before you were surrounded by Chinese people" vid gången och med tomma platser runt omkring mig. Jag förstår fortfarande inte problemet. Kanske var det jag som luktade illa efter ett dygn i samma kläder?

Det två glada människorna var Luo Fei (gallery director och kurator för TCG Nordica) och Tina Hue (Ansvarig för cultural tourism och hjälten som hjälper mig att navigera genom den kinesiska djungeln). De körde mig till min lägenhet och mitt kinesiska hem: en stor fyra (!!!!) med tre (!!!!) balkonger på nionde våningen där jag ser ut över berg och nybyggda höghus. Det visade sig att Nordica ska renoveras under sommaren så de hyrde en stor lägenhet för att jag ska ha den som min bostad och ateljé. Overkligt, minst sagt. Efter någon timmes nästan-sömn och en välbehövlig dusch möttes vi upp igen och käkade en god middag bestående av potatismos, ris, svamp, stekt getost och en ful fisk.

Sen dess har jag gjort mitt bästa för att anpassa mig till livet här. Åker buss, åker vilse, har ingen aning om vad någon skylt säger. I väskan har jag en lapp där min adress står så att jag kan visa den för taxichauffören om jag behöver komma hem. Som om jag var ett barn. När jag köper mat får jag peka på en bild, på en råvara eller vad någon annan gäst äter. Häromdagen var det en tjej på stan som delade ut provsmakningar av snabbmat från en nyöppnad restaurang. Mycket gott tyckte jag, tittade på bilden som kom med smakbiten och insåg att jag ätit hönsfot. Det är svårt att vara kräsen när man inte kan kommunicera.

Man märker av den kinesiska statens kontroll tydligt. Inte minst vad gäller internet-censuren men också andra saker. Idag rände jag och Tina runt i stan och försökte skaffa mig ett kinesiskt sim-kort till mobilen. För att få köpa det måste man ha ett kinesiskt ID-kort och varje medborgare får bara ha fem olika under sitt liv. Det enklaste sättet för att som utlänning få ett kinesiskt nummer är att en kines ger dig ett av sina simkort. Men Tina hade gjort slut på sin kvot. Så då återstod bara att ränna runt i butiker och leta efter någon som inte var så nogräknad. I den fjärde fick vi napp. Hurra! Nu har jag internet i mobilen och kan se på en karta var jag är någonstans! Och jag kan kommunicera med google-translate! Eller nej förresten, google är ju censurerat...

Det rivs och byggs också i en rasande fart här. För inte så länge sedan var det en mindre stad, utan smog och med blå himmel. Men de jag pratar med som kan engelska pratar nostalgiskt om "the Old Kunming", så som Kunming var för sju år sedan. Från min lägenhet ser jag minst fjorton 20 + våningshus som är så nybyggda att inga fönster lyser där på kvällarna. Området kring Nordica står på tur för att förvandlas och så sent som förra veckan revs huset mitt emot galleriet. De har blivit lovade fem år till i sina lokaler men därefter vet de inte vad som sker. Jag frågade vad som händer med de som bodde i husen som rivits, men fick bara svaret att de flyttat. De visste inte om de fått någon ersättning, nytt boende eller pengar. På det här sättet kan man bara operera i ett land med bristande demokrati där människorna inte vill eller kan protestera.

Andra saker som hänt sen jag kom hit:

  • Jag har gått på vernissage och druckit av kolsyreis rykande rödvin på en takterass i ljuset från en 20m hög reklamskärm.
  • Jag har svämmat över hela badrummet och hallen för att jag inte förstått hur jag skulle skruva av kranen.
  • Jag har betalat 20kr för en iphone-laddare och över 1000kr för en laddare till datorn när jag äntligen hittade en begagnad hos den tredje officiella apple-återförsäljaren jag gick till. ("Charger? No, don't have that part." Va???)

Nu blir det instagramspam:

Obligatorisk solnedgång från balkongen.

Obligatorisk matbild. Mannen i restaurangen pekade frågande på grisfötterna och grissvansarna, säkert att jag inte vill ha lite extra kött till maten?

Kunming Portable Police Station. Enough said.

Män som spelar kort i en park.

Rött.

Fisk!

Normalt torgliv en vardagskväll. Vattenlek, badminton och otaliga motionsdansgrupper med egna ljudsystem.

En man som övar kalligrafi med vatten från fontänen.

Nybygge

Till nästa gång får ni ha det så bra!

/Julia

 

Isbjörnstapet

Första kursen på HDK ä avklarad. Under kursen handtryckte jag en tapet som inspirerats av ett filmklipp där en isbjörn simmar och letar efter havsis:

https://www.youtube.com/watch?v=hYM4ndcV4Uo

Under tapetmönstret tryckte jag isberg i självlysande färg. Tanken är att när lampan släcks uppenbaras isbergen likt spökbilder av ett landskap som snart är förlorat. Tyvärr hade jag lite problem i tryckningen och det fungerade inte riktigt som jag tänkt mig. Nattbilden är därför photoshoppad. Tyvärr. Så kan det vara. Det är idén som räknas osv.

Bild från tryckningen på KKV Göteborg:


Nu finns jag på Nordic Design Collective!

Nu har jag äntligen tagit mig själv i kragen och anslutit mig till design-webbutiken Nordic Design Collective. Jag har lagt upp några tryck till försäljning och nyfikna är hemskt välkomna att ta sig en titt.

http://www.nordicdesigncollective.se/designer/julia-groth.html

Bland annat finns trycket smörblomma att inhandla via Nordic Design Collective. Fotot är taget i lägenheten jag just flyttat in i. Visst har det blivit fint?


Tryckprocessen (eller hur man färgar in en plåt)

När jag får frågan vad jag håller på med har jag alltid lite svårt att veta vad jag ska svara. Jag brukar säga att jag sysslar med grafik, sen lägger snabbt till "gammeldags trycktekniker" eftersom de allra flesta blandar ihop grafik med datorgrafik eller grafisk formgivning. "Men vad trycker du då?" kan man sen få frågan och här har man en öppning för att lägga ut orden om etsningar, screentryck och träsnitt. Men hur grafisk (haha) jag än är med mina förklaringar, misstänker jag ändå att de finare detaljerna går förlorade.

Här kommer således en liten bildserie i hur det går till när jag färgar in och trycker en fotopolymerplåt. Jag har tyvärr inte gjort en guide för hur man tillverkar själva fotopolymerplåten, men kortfattat kan man säga att man belyser en ljuskänslig zinkplåt med ett motiv (som kan vara ett foto) och på så sätt överförs motivet till plåten och kan färgas in som vilket annat djuptryck som helst. Här visar jag hur jag färgar in motivet "Det jag ser II" Allt är fotat med mobilkamera under tryckprocessen (oljiga fingrar), ha det i åtanke och ha överseende med bildkvaliten.

Jag börjar med att smeta på blåfärg som är utblandad med transparent färg. Färgen är en oljebaserad djuptrycksfärg av märket Charbonnel. Just det här trycket trycker med två färger och då hjälper transparensen färgerna att smälta ihop fint.

Hela täcks!

Nästa steg är att gnugga in färgen i plåten med tarlatan, ett limmat tyg som inte suger åt sig färg.

Överflödig färg torkas sedan bort med silkespapper eller telefonkatalogsidor. På just det här motivet brukar jag lämna ganska mycket färg på mattdelen av trycket men torka väldigt noga på de övre delarna. Seglen brukar jag till och med gå över med bomullstops för att vara säker på att de kommer att tryckas riktigt vita. Det sista jag gör är att torka av överflödig färg från kanterna med en trasa.

Plåten läggs med trycksidan upp på tryckbordet. Jag har gjort en mall så att jag ska kunna passa in motivet på mitt papper.

Pappret man trycker med ska ha legat i blöt i minst 20 min. Jag trycker med ett 300g Hanemülle-papper och överflödigt vatten bankar jag ur med torrt tyg. När man ska hantera vita papper duger det inte med skitiga grafikerhänder. Handskar på!

Pappret placeras på trycket och försiktigt lägger man över tryckfilten.

Tada!! Första färgen tryckt.

Nu är det dags att färga in plåten igen med svart färg. För att pappret inte ska torka under tiden sprayar jag den med lite vatten och täcker med en plastpåse. Om pappret torkar, krymper det och då kommer inte färg nr två att passa med färg nr 1 och det kommer att märkas i trycket genom dubbla linjer.

Färg nr två, är svart blandad med transparent färg. Innan jag färgar in plåten för andra gången rengör jag den men matolja. Infärgningen går likadant till som första gången men den här gången torkar jag noga bort all överflödig färg, jämt över hela plåten. Med hjälp av en magnet passas färg nr två in. Skjuts genom pressen!

Magneten är praktisk när man försiktigt lyfter undan plåten från motivet.

Tada!!! Trycket är färdigt och läggs i press. Det tar ca en vecka innan det är tillräckligt torrt för att ramas in.

Hoppas det var kul att läsa, jag tycker det är kul att berätta.

Canticum!

Nu finns bilder uppe på Canticum, Umeå Medicinska Studentkårs sångbok. Jag har haft det stora nöjet att göra både omslag och kapitelillustrationer. Hurra!

Resten av bilderna finns att hitta här!

"Häpp!" hos Formfröken

Nu händer det grejer! I onsdags lämnade jag över 10st av trycket "Häpp!" till Formfrökens butik på Helmfeltsgatan 1 i Malmö. Min första återförsäljare!

I lördags lade hon upp min bild på sin Instagram och det bara rasslade till med gilla-markeringar, så skynda er dit innan de tar slut!

Inom en snar framtid kommer den också att finnas på hennes webbutik. Hurra!

 


Lite ölbilder

När jag stod på marknaden, sålde tryck och delade ut visitkort till höger och vänster slog det mig att jag inte uppdaterat bilderna på hemsidan sedan i mars och att nästan inget av det jag sålde fanns med där. Så kan man ju inte ha det! Därför har jag nu påbörjat projektet Dokumentation och det går så sakteliga framåt. Idag tänkte jag bjuda på två smakprov som kommer att leta sig till portfolion inom en ganska snar framtid.

Jag kallar mönstret kort och gott för Öl. Den är en biprodukt av ett illustrationsuppdrag för Umeås Mediciska Studentkår. Jag illustrerade deras sångbok genom att göra ett mönster för varje kapitel. Det här mönstret var för ölvisorna (föga förvånande). Iaf, här kommer bilder på en tygpåse tryckt med det här mönstret. Perfekt för en en picknick med öl :) Jag tryckte upp fem st som en test och alla såldes.


Designfabriken

Igår var det designmarknad på Moriskan och jag hade hyrt ett bord. Placerad alldeles innanför ingången gjorde jag försäljningsrekord! Hurra vad bra! 

 

image.jpg

Antagen till HDK!

 

image.jpg

Igår kom äntligen det äntligen, beskedet som jag har fasat för och längtat efter. I inkorgen låg ett mail med rubriken "HDK-admission" och inne på falafelrestaurangen, medan jag väntade på att min rulle skulle bli klar, öppnade jag darrande meddelandet. Och jag har kommit in! Det gick vägen! Nästa år flyttar jag till Göteborg och läser en master i design på Högskolan för Design och Konsthantverk. Jag blev så tokglad att jag fick lägga band på mig för att inte springa fram till kocken och krama honom. Utanför stoppade jag ner falafeln i väskan och hoppade skuttande fram längs gatan. 

Göteborg!

Design! 

Snart!  

Ps. Om du sitter inne på en billig bostad i området, hör av dig till mig. 

Vernissagebilder

Igår var det vernissage för klassens utställning Storm ll Dröm. Det var mycket folk i litet utrymme. Jag ställde ut tre fotopolymertryck under titeln "Det jag ser I, II & III"

Innan anstormningen. Mina grejer hänger på pelarens högersida.


En massa folk på vernissaget.

Det jag ser I

Det jag ser II

Det jag ser III

Vernissage på galleri st Gertrud i morgon

I morgon, fredagen 4/4, är det vernissage för grafikens utställning på galleri st Gertrud i Malmö. Kul kul! Om någon mot förmodan läser detta är hen väldigt välkommen.

 

http://www.facebook.com/events/1487158058170277/

Tryckatryckatrycka

Den 4/4 har grafiken vernissage för vår slututställning på galleri st Gerthrud i Malmö. Så nu trycks det nästan så att fingrarna blöder.

 

image.jpg

Kompletterar med ett torrnålstryck av en grafikers hand som jag gjorde förra helgen när syrran hälsade på. Tycker att den passar i sammanhanget.

 

image.jpg