Kina!

För ungefär två månader sedan upptäckte jag att jag hade fått ett missat samtal. Efter en snabb googling (man vill ju inte ringa upp telefonförsäljare) såg jag att samtalet kom från Västra Götalands Kulturnämnd. Jag ringde upp, samtidigt som hjärtat började att banka lite extra hårt. Inte kunde det väl vara...?
En vänlig röst (Dan Fröberg) berättade glatt i andra änden: "Det blir du som åker till Kina i sommar!" Jag hade fått ett stipendium jag nästan glömt bort att jag sökt. Sommaren var räddad. Det var bara att börja packa.

Här sitter jag alltså nu, på en balkong i Kunming i Yunnanprovinsen i södra Kina. I två månader är jag gästkonstnär hos TCG-Nordica, ett lokalt galleri som Västra Götaland har haft samarbete med i 7 år (tror jag). Det är rätt overkligt och ganska härligt. Min ambition är att använda tiden till att producera mönster som blir till ett porträtt av staden.

Den här sidan kommer jag att använda som projekt/resedagbok, ett verktyg för att samla tankarna och hålla lite ordning i kaoset. Det tog en liten stund att få igång internet i lägenheten (en sladd var ur, hoppsan!) och efter lite brottande med den kinesiska internetcensuren får det här även bli min Instagram-ventil.

Efter nitton timmars resa, Göteborg-Stockholm-Bangkok-Kunming, möttes jag på flygplatsen av två glada människor med mitt namn på en skylt i händerna. De såg frågande på mig, kunde det vara hon? Det hade de inte behövt tveka, jag var den enda västerlänningen på planet och i knallröd jacka och ett blont huvud högre än alla andra smälte jag inte direkt in i mängden. Jag hade till och med fått en ny plats på planet av flygplatspersonalen: "much better place, before you were surrounded by Chinese people" vid gången och med tomma platser runt omkring mig. Jag förstår fortfarande inte problemet. Kanske var det jag som luktade illa efter ett dygn i samma kläder?

Det två glada människorna var Luo Fei (gallery director och kurator för TCG Nordica) och Tina Hue (Ansvarig för cultural tourism och hjälten som hjälper mig att navigera genom den kinesiska djungeln). De körde mig till min lägenhet och mitt kinesiska hem: en stor fyra (!!!!) med tre (!!!!) balkonger på nionde våningen där jag ser ut över berg och nybyggda höghus. Det visade sig att Nordica ska renoveras under sommaren så de hyrde en stor lägenhet för att jag ska ha den som min bostad och ateljé. Overkligt, minst sagt. Efter någon timmes nästan-sömn och en välbehövlig dusch möttes vi upp igen och käkade en god middag bestående av potatismos, ris, svamp, stekt getost och en ful fisk.

Sen dess har jag gjort mitt bästa för att anpassa mig till livet här. Åker buss, åker vilse, har ingen aning om vad någon skylt säger. I väskan har jag en lapp där min adress står så att jag kan visa den för taxichauffören om jag behöver komma hem. Som om jag var ett barn. När jag köper mat får jag peka på en bild, på en råvara eller vad någon annan gäst äter. Häromdagen var det en tjej på stan som delade ut provsmakningar av snabbmat från en nyöppnad restaurang. Mycket gott tyckte jag, tittade på bilden som kom med smakbiten och insåg att jag ätit hönsfot. Det är svårt att vara kräsen när man inte kan kommunicera.

Man märker av den kinesiska statens kontroll tydligt. Inte minst vad gäller internet-censuren men också andra saker. Idag rände jag och Tina runt i stan och försökte skaffa mig ett kinesiskt sim-kort till mobilen. För att få köpa det måste man ha ett kinesiskt ID-kort och varje medborgare får bara ha fem olika under sitt liv. Det enklaste sättet för att som utlänning få ett kinesiskt nummer är att en kines ger dig ett av sina simkort. Men Tina hade gjort slut på sin kvot. Så då återstod bara att ränna runt i butiker och leta efter någon som inte var så nogräknad. I den fjärde fick vi napp. Hurra! Nu har jag internet i mobilen och kan se på en karta var jag är någonstans! Och jag kan kommunicera med google-translate! Eller nej förresten, google är ju censurerat...

Det rivs och byggs också i en rasande fart här. För inte så länge sedan var det en mindre stad, utan smog och med blå himmel. Men de jag pratar med som kan engelska pratar nostalgiskt om "the Old Kunming", så som Kunming var för sju år sedan. Från min lägenhet ser jag minst fjorton 20 + våningshus som är så nybyggda att inga fönster lyser där på kvällarna. Området kring Nordica står på tur för att förvandlas och så sent som förra veckan revs huset mitt emot galleriet. De har blivit lovade fem år till i sina lokaler men därefter vet de inte vad som sker. Jag frågade vad som händer med de som bodde i husen som rivits, men fick bara svaret att de flyttat. De visste inte om de fått någon ersättning, nytt boende eller pengar. På det här sättet kan man bara operera i ett land med bristande demokrati där människorna inte vill eller kan protestera.

Andra saker som hänt sen jag kom hit:

  • Jag har gått på vernissage och druckit av kolsyreis rykande rödvin på en takterass i ljuset från en 20m hög reklamskärm.
  • Jag har svämmat över hela badrummet och hallen för att jag inte förstått hur jag skulle skruva av kranen.
  • Jag har betalat 20kr för en iphone-laddare och över 1000kr för en laddare till datorn när jag äntligen hittade en begagnad hos den tredje officiella apple-återförsäljaren jag gick till. ("Charger? No, don't have that part." Va???)

Nu blir det instagramspam:

Obligatorisk solnedgång från balkongen.

Obligatorisk matbild. Mannen i restaurangen pekade frågande på grisfötterna och grissvansarna, säkert att jag inte vill ha lite extra kött till maten?

Kunming Portable Police Station. Enough said.

Män som spelar kort i en park.

Rött.

Fisk!

Normalt torgliv en vardagskväll. Vattenlek, badminton och otaliga motionsdansgrupper med egna ljudsystem.

En man som övar kalligrafi med vatten från fontänen.

Nybygge

Till nästa gång får ni ha det så bra!

/Julia